Om man betraktar slöjd ur en nordisk kulturell synvinkel kan man säga att slöjden inte längre bara är ett hantverk utan är något som överförts också till utbildningens formella rum och vidare till storstadens informella rum. Inom aktuell slöjdpedagogisk forskning blir det därför tydligt att det finns behov att diskutera slöjdens betydelse både i och utanför skola och utbildning nu och i framtiden. Syftet med artikeln är att beskriva hur den slöjdpedagogiska forskaren kan använda etnografi som ett metodiskt angreppssätt. Artikelskribenterna1 är intresserade av två ytterligheter: slöjdaktiviteter i förskolan och slöjd i storstadens subkultur. Lärande och identitet betraktas ur ett sociokulturellt perspektiv. För analysen används Foucaults diskursteori (1980, 1993), eftersom etnografin alltid är knuten till en kulturell kontext. I artikeln beskrivs datainsamling och analys-metoder med utgångspunkt i etnografisk forskning som kan tillämpas på det slöjdpedagogiska fältet. Teorin belyses genom exempel dels genom barns berättelser om sina upplevelser av artefakter som de själva skapat, dels genom aktivisters berättelser medierade genom deras artefakter. I fokus ligger en vald social inramning som överspänner både det formella och det informella rummet (Lave & Wenger, 2003). Artikeln visar hur man kan använda etnografisk metod som redskap för att lyfta fram hur de som gör slöjd lär sig färdigheter och hur de genom slöjd ger uttryck för sin identitet. Slöjd i detta sammanhang kan beskrivas som en kommunikativ estetisk gestaltning.Sökord: metod, slöjd, etnografi, kulturteori, diskursanalysURN:NBN:no-29954
微信
科技工作者之家
京公网安备11010202008424号
